Flera gånger träffade jag samma tjej som på många sätt var lik mig vilket jag naturligtvis inte kunde stå ut med. En dag långt senare sprang vi ihop på drottninggatan vilket skapade en situation.
Det jag grunnar på just nu är ungefär:
- Hur fan kunde hon lyckas att låtsas inte känna igen mig?
- Hur kunde jag glömma hennes förnamn? (inte många har så mkt att säga till en främling som säger: "Hej hej... hej du... öh Hej!... Öh bråttom!!!")
- Varför vi bums var tvugna att stöta på varandra igen? (vilket aldrig hände med henne från Primal Scream-konserten på munchenbryggeriet 2001 eller hon som log på det där sättet mars 03 eller nåt)
Inlägg
1 kommentar:
Nu var det ju inte mig du sprang på... MEN, om så varit fallet:
1: jag hade kännt igen dig. Inte varit barslig och låtsats som något annat.
2: hade du glömt mitt namn hade jag förolämpat dig.
3: Kommer aldrig att hända, så då behöver vi inte fundera på ovanstående..
Skicka en kommentar